Så kan Medeltida släkt användas i en mening
- Han var av låg härkomst och fattig, utan hem och utan släkt.
- Han är ju släkt med både pappa och mig.
- Kumlabon Ahmad Hajmohamad har släkt och vänner i Sarmada i Syrien.
- Allvaret, det var var tävlan om vem av oss, som skulle vara man att knyta en förbindelse med Ulvungarnas ansedda släkt.
- Sara Wadskog som är släkt till Filip och Mathilda Malmvall är en av flera som har hjälpt till att ordna begravningen i Skärstad kyrka.
- De är så fula och gamla och vita kring ögonen, som om de vore släkt med honom. "
- Annars skäms familjen inför släkt och vänner.
- och hennes släkt.
- Han kunde annars ha fått en rejäl kvinna av hustruns fattiga men välkända släkt.
- " - " Jaja, jaja, men du skulle ha gift dig med någon av vår egen släkt, så att du hade fått en, som känner till de gamla bruken.
- Hennes skratt var en smula släkt med gråt, men det kunde Elvira icke se, ty hennes ansikte var gömt mot Selmas axel.
- Det kan vara svårt för en stor och rik och ansedd släkt, när den förlorade sonen återvänder.
- Men det kan ju hända att han kan hålla sig flytande ett par år ännu på sin släkt och sina andra förbindelser.
- Pengar som kan komma väl till pass för en hel släkt.
- Det måste ändå ligga något särskilt under det, utom att vi verkligen ju ha blivit släkt, som du säger.
- Det gör säkert ingen i vår släkt, säger Berra.
- Hon menar naturligtvis att vi blivit släkt genom Stellan.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
